Jag och mamma bestämde oss för att ta med hundarna på promenad genom stan i morse så att Cora kunde vänja sig vid miljön litte bättre. Allt gick bra enda tills vi kom till Indiska, där började hon skälla något alldeles fruktansvört och jag fattade först inte vad det kunde vara, sedan såg jag det.. Det var de stora svarta lejona vid entrén som hade skrämt upp henne!! Sedan fortsatte vi att gå och allt gick bra igen, Cora ville hälsa på männsikor som gick förbi vilket är ett stort + i kanten. Vid fontänen träffade vi två stycker damer som ville hälsa på Cora, men då blev hon rädd igen och ville verkligen inte prata med några männsikor alls, inte ens när de lockade med godis och satt med ryggen mot henne och allt! Men resten av preomenaden gick precis lika bra som alltid, och Cora fortsatte att dra i kopplet mot nya främlingar för att hälsa, så länge det är på hennes villkor.

På eftermiddagen så bar det iväg till Mikaela för att tjuvträna lite på bandy, tror nog att hon kan hålla med mig när jag säger att jag blev bättre och bättre desto mer vi tränade.

Första skottet mot mål:

Jag har håller i Mikaelas bandyklubba, vilken är väldigt vinklad för att lätt kunna skjuta uppåt! Mikalea missar sitt första skott och springer efter bollen. Jag skjuter i väg mitt skott medan hon är påväg bakom mål eftersom jag då inte behöver gå och hämta min boll ifall jag missar. Bollen går rakt mot mål, fast ca 1,5 meter ovanför!! Oj, Micka akta! Mikaela vänder huvudet mot mig leende medan hon springer och bollen träffar henne rakt i pannan! Efter det kan jag i alla fall säga att jag blev mycket duktigare och träffade henne inge mer i huvudet! Och jag tror att hon kan hålla med.