Ja, då har man varit hos en veterinär för första gången. Det var inte så som jag trodde det skulle vara, hade faktiskt förväntat mig att det skulle vara ungefär som på ett sjukhus fast kanske lite bättre mottagning. Men det är väl som man säger att om man sätter förhoppningarna för högt så blir man ofta besviken, vilket jag inte blev dårå eftersom mina förhoppningar inte var de högsta.
I alla fall, när man sitter där i väntrummet så får man reda på att de bara ska bli klara med vaccinationen av kattungar innan jag får gå in. Sedan när dörren öppnas möts man av att det är min gamla fysiklärare Monika som hade kattungarna. Tydligen så var det bara två och de kan inte varit så pigga efter deras chippning och vaccinering eftersom det var alldeles tyst i buren.