Klev upp halv sex igår, det var hemskt. Promenaden till bussen som gick kvart i sju var dock något uppfriskande med sina -9 grader. När jag kom in till Navet så stalkade jag en kille som suttit på samma buss, eller nja vi skulle visst åt samma håll, alltså till MIUN för högskoleprov, tror inte han märkte nått...

 

För mig kändes inte själva provet som nån börda, utan det var det faktum att min hals och hosta inte kunde försvinna medan jag satt i en knäpptyst sal med ett femtiotal andra och skrev prov på tid som förstörde för mig. Kunde liksom inte riktigt koncentrera mig när det konstant kändes som jag skulle kvävas av hosta. Försökte att inte störa eller visa utåt hur sjuk jag kände mig, men vem vet om det ens var någon som brydde sig.

 

Nog om klagande på min hälsa, som sist när jag gjorde högskoleprovet så kändes det som att man efter varje uppgift visste huruvida man svarat rätt eller bara chansat. Förra gången hade jag inte så stora förväntningar på resultatet, det var första gången och jag såg det som ett test och utmaning. Då fick jag väl ganska medelmåttigt resultat, inget att skryta om men helt okej. Den här gången tror jag faktiskt att det kan ha gått sämre, men eftersom jag nu lever mitt liv som ett äventyr så spelar det inte någon jätte stor roll. Jag var där och försökte trots hälsan, om inte annat så är det en erfarenhet.

 

Det var det, nu ska jag hosta vidare.